Marica B Ericson, docent i biomedicinsk fotonik vid Göteborgs universitet. Hon har uppfunnit en mikroskopteknik för att ställa diagnos på en misstänkt hudtumör och få svar direkt.
Civilingenjören Marica Ericson hoppas kunna se vad som händer djupare in i huden med hjälp av sin uppfinning. På sikt hoppas hon att läkare kan använda den nya mikroskoptekniken för att ställa diagnos på en misstänkt hudtumör och få svar direkt.
Marica Ericson leder en forskargrupp inom biomedicinsk fotonik vid Göteborgs universitet. De använder icke-linjär optisk mikroskopi med ljuspartiklar, fotoner, för att studera hudförändringar.
— Man kan avbilda cellstrukturer i intakt vävnad genom att pulsera ljuset. Då går det att använda laserljus med hög intensitet, och fokusera det på en viss punkt, utan att skada uppstår.
Denna teknik har potential att bli en helt ny diagnostikmetod som kan ge patienten provsvar direkt utan att behöva göra biopsi med månadslång svarstid. Metastaserande malignt melanom är en av de dödligaste cancerformerna och den ökar över hela världen. Därför är behovet av effektivare diagnoser stort. Denna typ av lasermikroskopi är än så länge inte godkänd att använda på patienter i Sverige. Däremot i Tyskland.
— Jag har varit där och testat på mina egna fläckar, säger Marica Ericson och visar sina prickar på underarmen.
För att kunna testa teorierna vidare har hon köpt ett begagnat multifotonmikroskop. Med hjälp av anslaget från IngaBritt och Arne Lundbergs forskningsstiftelse kan hon nu komplettera mikroskopet med nya helt avgörande uppgraderingar.
— Du anar inte hur mycket det stödet betyder. Utan pengar till utrustning skulle jag inte kunna utveckla den tekniska delen av vårt experimentella projekt. Det går i sin tur hand i hand med den medicinska tillämpningen.
Med multifotonmikroskopi går det idag att se ner i hudens första lager.
— Men för att kunna göra tredimensionella avbildningar av tumörer djupare ner, och även kunna se under de skikt av förtjockad hud som bildas vid vissa hudtumörer, måste vi kräma på mycket ljus. Det gäller att öka intensiteten utan att skada huden.
Och hur gör man det? Marica Ericsons tillvägagångssätt är att kombinera den senaste pulserande ljustekniken med en ringformig laser för att kunna göra dessa vävnadsstudier. Hon fick idén på en konferens i USA, under ett samtal om ljusfenomen med en fysiker.
— Plötsligt insåg jag hur vi kunde göra. Det samtalet blev en vändpunkt för mig.
Marica Ericsons styrka är att hon har en bred tvärvetenskaplig bakgrund inom teknik, fysikalisk kemi och medicinska tillämpningar. Hon läste kemiteknik på KTH från början. Under sista studieåret, som hon gjorde i Sydney, kom insikten att industriell kemiteknik inte var hennes grej.
— Jag ville satsa på något mer fysikaliskt, gärna åt medicinhållet. När det dök upp en doktorandtjänst på fysikinstitutionen på Chalmers flyttade jag hem till Göteborg. Det har jag aldrig ångrat, jag har verkligen hittat rätt. Och nu har jag ett stort nätverk av läkare och forskare inom flera discipliner som jag samarbetar med och det berikar min forskning.
För några år sedan lärde hon sig nanoteknik när hon var gästforskare i Austin, Texas. En vision hon har är att använda nanopartiklar tillsammans med multifotonmikroskopi för att söka upp svårhittade metastaser.
— Det har blivit min roll att vara bryggan mellan olika discipliner på Göteborgs universitet, Chalmers och sjukhuset. Visserligen satsas det mycket på tvärvetenskaplig forskning men organisatoriskt är systemet fortfarande väldigt stelbent och ibland känner jag mig som en udda fågel i denna värld. Vi har ingen tydlig hemvist och har fått flytta runt en hel del.
I hennes rum står kartonger staplade. Knappt har hennes forskargrupp hunnit flytta in i kemihuset förrän de ska byta lokaler.
— Ingen på jobbet vet om att jag har tävlat i latinamerikansk dans på elitnivå. Jag har faktiskt nytta av det som forskare. Jag vet att det är värt att uppoffra lite för att kunna nå dit jag vill.
Text och bild: Monica Havström