Michael Olausson, professor i klinisk transplantationskirurgi vid Sahlgrenska akademin. Han specialtillverkar nya organ med hjälp av stamceller.
Makalöst, tänkte Michael Olausson, när en kollega i USA visade en liten film om hur hon med stamceller fick liv i ett utplockat hjärta. Inspirerad for han hem och påbörjade ett eget projekt. Knappt tio år senare har han skapat nya organ åt flera patienter.
Fem timmar före den inplanerade intervjun får jag ett SMS från Michael Olausson: ”Jag kommer att transplantera hela dagen. Behöver skjuta på mötet. Kan du i morgon?”
När det kommer organ är det bara att tänka om. Intervjutiden flyttas och Michael Olausson åker till jobbet för att operera ett barn och sedan göra en njurtransplantation. Två stora operationer samma dag, händer det ofta?
— Ja, så ser det ut då vi har jour, säger Michael Olausson när vi slår oss ner på hans kontor i Sahlgrenska sjukhusets nya vårdbyggnad.
Denna kalendervecka är full och dessutom rätt vanlig för honom: Symposium i Miami, hålla tolvminutersföredrag för 500 kirurger på vintermöte, flygresa hem, två transplantationer följande dag, (”Jetlag är inget problem, adrenalinpåslaget när jag opererar håller mig alert.”) bistå kollega vid operation nästa dag, lite skrivbordsarbete och sedan bakjour hela helgen.
Hans forskarlag blev först i världen med att skapa ett blodkärl genom att låta patientens egna stamceller växa i ett rentvättat kärl från en avliden donator. Michael Olausson beskriver hur de tog bort celler och arvsmassa och ersatte med benmärgsstamceller. Efter fyra veckor var det ombyggda blodkärlet klart för att opereras in och ersatte ett skadat kärl mellan tarmen och levern. Det lyckades och patienten slapp leveroperation som annars hade varit enda utvägen.
— Genom att specialtillverka kroppsegna blodkärl och organ slipper vi en mängd komplikationer vid operationer och dialys. Då stöter inte kroppen bort det, och man behöver inte ta de mediciner som krävs efter en vanlig transplantation.
Forskarna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset har skapat luftstrupar med samma teknik. Det senaste året har hans team tagit ut lungor som behandlas i en box för att sedan opereras tillbaka.
Nästa stora utmaning är att räkna ut en metod för att långtidsförvara en njure. Det är ett arbete som han gör tillsammans med professor Börje Haraldsson för att hjälpa patienter med avancerad njurcancer.
— Tanken är att vi ska kunna operera ut och förvara den friska njuren utanför kroppen i 3-6 veckor för att kunna behandla den cancersjuka njuren. Den stora utmaningen är att skapa de villkor som krävs för att kunna hålla rätt pH och syresättning i njuren under så lång tid.
— Vi försöker efterlikna det listiga sätt som kroppen löser detta på. Som när brunbjörnen går i ide och inte producerar urin, men ändå fungerar njurarna. Det gäller för oss att komma på hur det går till. Michael Olausson tycker att de kommit långt på kort tid, och drivkraften är att projektet är så spännande.
— Om vi lyckas kan vi sedan gå vidare och specialsy en njure för en viss patient, genom att rensa en donerad njure från DNA likt hur vi gör med blodkärlen. Men då måste vi veta vilka signaler som stödjevävnaden skickar till stamcellerna. Det tittar vi på just nu i djurmodeller.
Michael Olausson fastnade för transplantationsforskning redan när han läste till läkare på 1970-talet. Det senaste decenniet har hans forskning varit fokuserad på att återskapa vävnad.
— Det är fantastiskt att få forskningsmedel och kunna jobba i detta fält med tissue enginering. Utvecklingen som skett de senaste tio åren är otrolig, och jag tror många forskare håller med mig om det. Vi kommer att få skriva om våra läroböcker för läkare.
Text och bild: Monica Havström