Johan Kärrholm, professor och överläkare i ortopediHöftprotestillverkare idag har det inte lätt. Åtminstone inte om de vill komma med något nytt. En svensk metod gör att få nya implantat kommer genom kvalitetskontrollens nålsöga. Den visar klart och tydligt att nytt inte alltid är bättre än gammalt.

– De implantat som redan finns är svårslagna. I Sverige vill vi inte sätta in ett implantat om man inte gjort RSA-studier på det, och i Holland får man helt enkelt inte göra det, säger Johan Kärrholm, professor och överläkare vid Sahlgrenska akademin respektive universitetssjukhuset.

RSA som han talar om, står för det något tungvrickande röntgenstereofotogrammetrisk analys. Metoden utvecklades av Göran Selvik, en svensk matematiker och läkare på 1970-talet. Den användes då framförallt för att följa tillväxten hos barn som av olika anledningar hade försämrad tillväxt.

Det man gör är att sätta in små kulor, stora som knappnålshuvuden, av metallen tantalum i skelettet. Kulorna växer fast och eftersom tantalum är ett röntgentätt ämne får man mätpunkter att använda vid röntgen. Samma metod använder man nu för att utvärdera nya höftproteser – man ser om de växer fast som de ska, eller om de börjar röra på sig och alltså håller på att lossna.

– En patient som har ont och genomgår en höftprotesoperation blir ofta så gott som smärtfri när såret läkt. Frågan är hur det ser ut fem eller tio år senare, för det är så lång tid det tar för en dålig protes att lossna.

Johan Kärrholm, professor och överläkare i ortopedi
Johan Kärrholm, professor och överläkare i ortopedi, i labbet som starkt bidragit till att Sverige nu är bäst i världen på höftproteskirurgi. Han har genom åren fått tre anslag från Lundbergstiftelsen som möjliggjort att Avdelningen för ortopedi i Mölndal kunnat bygga upp det specialiserade röntgenlaboratoriet. Här kan leders rörlighet studeras, liksom hur väl ledproteser fungerar.

Med RSA kan man göra en mindre studie på kanske 20 patienter som får en ny typ av protes inopererad och jämföra med lika många i en kontrollgrupp som får en standardprotes. Efter bara ett eller två år kan man se om protesen är på väg att lossna.

– På det här sättet är det bara ett fåtal patienter som utsätts för risken med ett nytt implantat, och vi behöver inte vänta i tio år på att se hur det ska gå.

En australiensisk studie har visat att mer än hälften av nya implantat som introducerats det senaste årtiondet faktiskt var sämre än de gamla, och detta trots tillverkarnas utvecklingsarbete och löften om nya fantastiska egenskaper hos deras produkter,. Förutom allt lidande som en omoperation innebär, kostar en sådan operation cirka 300 000 kronor.

För att kunna göra RSA-studier krävs avancerad röntgenutrustning. För att få en 3D-bild måste man röntga med två röntgenrör. Till detta krävs kalibreringsutrustning och en avancerad programvara. De senaste tio åren har en ny typ av röntgenlaboratorier specialanpassade för RSA utvecklats. Denna utrustning finns nu på Avdelningen för ortopedi i Mölndal mycket tack vare Johan Kärrholms tre anslag från Lundbergstiftelsen. Utrustningen kan också användas för röntgenfilmning med RSA teknik. Då kan man i detalj kartlägga en leds rörelsemönster. Labbet i Mölndal var det första i världen att ha denna teknik. Nu har ett fåtal andra ställen i världen också dessa möjligheter.

Enligt Johan Kärrholm var resultatet av höftprotesoperationerna på 1970- och -80-talen betydligt sämre än idag.  År 1979 startades det svenska höftprotesregistret där alla operationer och omoperationer registrerades per sjukhus. Sedan 1992 registrerar man också varje höftprotesoperation på personnummernivå och man kan nu följa upp varje enskild operation och återkoppla till de sjukhus som gjort operationerna. Detta har förbättrat höftprotesoperationerna avsevärt och Sverige är nu bäst i världen, mycket tack vare att bra implantat används.

– Det görs cirka 170 000 höfttransplantationer i Sverige per år. Även de bästa proteserna lossnar ibland – tre till fyra av 100 på tio år. Även om det för en ny protes kan vara det dubbla måste man operera väldigt många patienter innan skillnaden märks. Tack vare registret kan vi ändå upptäcka det och nu är vi nog världens konservativaste land när det gäller val av proteser. Vårt höftprotesregister står också modell för andra länder som har startat eller ska starta egna register.