Nedan presenteras ytterligare projekt från 2017 omfattande vetenskaplig forskning rörande njursjukdomar, cancer och ortopedi.

Undersöker effekten av förbättrad näring för riktigt tidigt födda

Ann Hellström
ANN HELLSTRÖM – professor, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin

Idag räddas barn födda så tidigt som i vecka 21. Ändå finns förvånande lite kunskap om vilken näring man bör ge dessa barn. De klarar bara mycket små mängder föda via munnen, och är beroende av parenteral näring, det vill säga som ges intravenöst.

Den näring som finns att tillgå är utvecklad för vuxna och innehåller socker, proteiner och fett baserat på olivolja. Både omega-3 och -6 saknas i princip, trots att man vet att dessa fettsyror är viktiga för bland annat hjärnans utveckling. Det är inte förrän barnen kan ta emot all näring via munnen, i cirka vecka 32, som man kan ge modersmjölksersättning som innehåller dessa fettsyror.

ATT FÖDAS MYCKET FÖR TIDIGT innebär risk för en mängd problem. Förutom dålig tillväxt finns risk för förändringar i ögats näthinna och i värsta fall blindhet, kognitiva problem, försämrad insulinkänslighet och störd kroppsammansättning; för mycket fett i relation till muskler och ben.
Ann Hellström, professor vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, ska nu tillsammans med kollegor i Lund och Stockholm ta reda på om de riktigt tidigt födda barnens förutsättningar kan förbättras om man ger dem de viktiga fettsyrorna tidigt.
– Vi ska varje dag ge dem några droppar av en fettlösning i munnen som innehåller omega-3 och -6, säger Ann Hellström.

DRYGT 200 BARN SKA INGÅ I STUDIEN indelade i behandlingsgrupp och kontrollgrupp som endast får sedvanlig parenteral näring och ökande mängder bröstmjölk. Varje vecka fram till dess att barnen normalt skulle fötts, mäts hjärnans tillväxt, fettsyrenivåer i blodet och kärltillväxt i ögat som mått på generell kärltillväxt. Dessutom ska den apparat som anslaget ska gå till, en så kallad ”Pea pod” för små barn på ett till åtta kilo, användas för att mäta deras kroppsammansättning. Vid två och ett halvt års och fem års ålder undersöks också syn, kognitiv förmåga och motorisk utveckling.
– Det ska bli väldigt spännande att se resultaten från de första tio barnen om några veckor. Även om det är mycket man inte kan utvärdera förrän senare, hoppas jag att vi i alla fall ska kunna se en förändrad fettsyrasammansättning i blodet

Ett intakt aktinskelett är nyckeln till effektiv njurfunktion

Lisa Buvall
LISA BUVALL – forskare vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin

För att våra njurar ska fungera måste den filtrerande förmågan vara intakt. En viktig celltyp är podocyterna som sitter på utsidan av kärlen i de så kallade glomeruli som är njurens filtrerande enheter. För att inte viktiga proteiner ska läcka ut i urinen, krävs tät kontakt mellan podocyterna – en kontakt som kan vara försämrad vid njursjukdom.

För att podocyterna, liksom andra celler, ska hålla formen, är de beroende av sitt cellskelett av aktin. Om podocyten får problem med aktinskelettet blir det svårt att upprätthålla tät kontakt med intilliggande podocyter. En molekylgrupp som visat sig vara viktig för att hålla ordning på aktinskelettet är RhoGTPaserna. Dessa tros spela roll för uppkomst av flera sjukdomstillstånd så som hjärt-kärlsjukdom, neurologiska sjukdomar, lungsjukdom och cancer. Nyligen har Lisa Buvall, forskare vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, och hennes forskargrupp fått resultat som tyder på att RhoGTPaser är inblandade vid njursjukdom.

AKTIVITET OCH LOKALISERING hos RhoGTPaser regleras genom modifiering av lipider på deras yta. Detta sker i en process som kallas prenylering där det ingår flera olika så kallade prenyleringsenzymer. Bildningen av dessa är tätt sammanlänkad med bildningen av kolesterol. Nu finns tecken på att statiner, det vill säga läkemedel som tas för att sänka blodfetter genom att hämma kolesterolsyntesen, också hämmar syntesen av prenyleringsenzymer. En farhåga är att statiner kan vara skadliga för podocyterna.
– Vi har i en musmodell som saknar ett prenyleringsenzym i podocyterna, sett att mössen utvecklar njursjukdom. Dessutom finns studier som visar att människor som tar högeffektiva statiner har högre risk att utveckla njursjukdom, även om man i andra inte fått samma resultat. Vi behöver veta mer om hur podocyternas aktinskelett påverkas av blockerad prenylering för att förstå hur statiner kan påverka njurens filter, säger Lisa Buvall.

ATT FÖRSTÅ MER OM SAMSPELET mellan RhoGTPaser och aktinskelettet kan öppna för nya sätt att behandla njursjuka som idag endast har dialys och eventuellt njurtransplantation att tillgå.
– Kanske kan man hitta sätt att också stabilisera aktinskelettet.
Flödescytometern som anslaget ska användas till, kommer att ge ökade möjligheter att studera enskilda celler och deras signalvägar.

Spännande protein ger hopp om läkning efter hjärtinfarkt

Ulf Smith
ULF SMITH – seniorprofessor vid Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin

När Ulf Smith, seniorprofessor vid Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, berättar om sitt nuvarande projekt ligger det nära till hands att tänka att han är ett protein på spåren som den dagen ålderskrämporna sätter in, kommer att göra oss till supermänniskor. Ett protein som kan reparera hjärtvävnad efter infarkt, öka muskelmassa, öka insulinkänslighet och till och med ha en hämmande effekt på metastasering.

Så långt vågar han inte drömma själv, men det är ingen tvekan om att han tycker det är spännande, och kan det hjälpa till att reparera skador är det gott nog, menar han.

PROTEINET HETER WISP-2 och identifierades av forskargruppen för några år sedan i fettväv hos människa där man även hittar det i blod. Dess effekt är att stimulera mesenchymala stamceller, det vill säga sådana som ger upphov till hjärt- och muskelceller samt brun och vit fettväv. Möjligen stimulerar det också brosk- och benbildning, men här är resultaten mer oklara.
Ulf Smiths forskargrupp har en musmodell som överuttrycker wisp-2. Dessa möss får ett ökat antal fett-, hjärt- och muskelceller.
– Vi är intresserade av att få veta vad som händer om man tillför eller aktiverar proteinet på något sätt. Kan man då läka en skada i dessa vävnader?

I EN PILOTSTUDIE har de sett att när de inducerar hjärtinfarkt på dessa möss som vuxna ökar faktiskt tillväxten av celler i hjärtat. Nu ska de göra en större studie för att se vilken celltyp som ökar i antal, stamceller eller celler i senare stadier. Det är för detta ändamål en cellsorterare, en så kallad FACS och ett avancerat mikroskop ska införskaffas för anslaget från Lundbergsstiftelsen. I en annan studie ska de tillföra genen till levern på vanliga vuxna möss och se om de kan åstadkomma ett överuttryck av wisp-2 i blodet.
– Det är en modell för att studera hur man skulle kunna behandla vuxna människor. Genterapi har haft dålig klang eftersom de virusvektorer man tidigare använde för att få in gener i celler inte var helt harmlösa. Nu finns nya som är godkända av både amerikanska och europeiska läkemedelsmyndigheter. Jag tror att genterapi kommer att utvecklas väsentligt framöver, säger Ulf Smith.

Studerar orsaker till njurskada och letar bot

Diana Karpman
DIANA KARPMAN – professor vid Pediatrik, Lunds universitet

Infektioner och inflammationer som drabbar njurarna har flera orsaker. Njurarna kan skadas av bakterieinfektioner, ärftliga sjukdomar, missbildningar eller inflammationer. Diana Karpman vill förstå de bakomliggande molekylära mekanismerna, hitta sätt att blockera dessa och förhindra att skadorna uppstår.

Ett viktigt sätt för celler att kommunicera, är med hjälp av mikrovesiklar med olika innehåll som skickas från en cell till en annan. Vid tarminfektioner orsakade av bakterien EHEC sprids shigatoxin på detta sätt. Toxinet når blodet genom tarmväggen som skadats av infektionen – bakterierna stannar dock i tarmen. Toxinet binder till blodceller som sedan knoppar av lite av sin yta så att en blåsa bildas, en mikrovesikel med toxin. Genom att använda sig av mikrovesiklar som är gjorda av kroppens egna cellmembran undkommer shigatoxinet immunförsvaret.

DENNA HELT NYA MEKANISM har visats av Diana Karpman och hennes kollegor i både cell- och musmodeller, liksom hos patienter. De toxinlastade mikrovesiklarna tas upp av njurarnas celler och väl där orsakar toxinet celldöd genom att stänga av cellens proteinsyntes.
– På det sättet orsakar toxinet celldöd och omfattande njurskada, toxinet kan dessutom förflytta sig mellan njurceller i mikrovesiklar, säger Diana Karpman.

EHEC ORSAKAR så kallad hemolytiskt uremiskt syndrom. Detta kan även uppkomma utan infektion och kallas då atypiskt hemolytiskt uremiskt syndrom. Denna form är ärftlig och orsakas av mutationer i komplementsystemet som är en del av vårt immunförsvar. Orsaken kan vara att komplementsystemet är ständigt aktivt på grund av en mutation som antingen leder till ständig aktivering eller frisläppt hämning på systemet. Även vid vaskuliter, det vill säga kärlinflammationer, har mikrovesiklar en roll och även här är faktorer i komplementsystemet involverade. Diana Karpman ska studera om aktiveringen av komplementsystemet kan blockeras som ett nytt sätt att behandla sjukdomarna. Hon ska även identifiera bakomliggande mutationer hos patienter i Skandinavien.
Anslaget ska användas till ett fluorescensmikroskop där levande celler kan studeras. Mikrovesiklarnas väg in i cellerna ska studeras liksom effekten av specifika inhibitorer.

Ny metod för att ta hand om organ kan öka antalet möjliga donatorer

Michael Olausson
MICHAEL OLAUSSON – professor vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin

Njursvikt är ett växande problem. Behandlingen är dialys eller njurtransplantation. Av patienter som får dialys dör en fjärdedel årligen, och antalet tillgängliga organ för transplantation är långt ifrån tillräckligt. I Sverige blir ett försvinnande litet antal som dör donatorer – färre än 400 per år.

Idag kan organ endast tas från människor som förklarats hjärndöda. Cirkulationen har då upphört i hjärnan men fortsätter i resten av kroppen. Det är först när organen som ska transplanteras opereras ut som syresättningen upphör och de drabbas av ischemi, det vill säga syrebrist.

LÄKARNA SKILJER PÅ VARM OCH KALL ISCHEMI. Organet utsätts för kall ischemi när det ligger nerkylt efter att ha opererats ut. Varm ischemi utsätts det för från att det tas fram för att transplanteras till dess att allt är hopsytt och cirkulationen kommit i gång. Vid njurtransplantation tar detta en halv till en timme. Man vet att organ klarar kall ischemi bättre än varm eftersom cellernas ämnesomsättning då är långsammare. Det Michael Olausson, professor vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin, nu undersöker i djurförsök är hur mycket varm ischemi en njure klarar.
– Om man kunde ta tillvara njurar som utsätts för mer varm ischemi, som till exempel från människor som avlider i hjärtinfarkt på, eller till och med utanför sjukhus, skulle antalet möjliga njurar för transplantation öka markant.

I FÖRSÖK PÅ GRIS låter Michael Olausson det gå fyra till fem timmar efter att hjärtat stannat innan njurarna tas ut. De läggs sedan i en maskin som spolar igenom dem med en fysiologiskt sammansatt lösning som tar bort de skadliga ämnen som ischemin gett upphov till. Efter en timme i maskinen kommer urinproduktionen i gång och förhoppningsvis är njuren då i tillräckligt bra skick för att transplanteras.
– Detta kan man översätta till en patientsituation där döden inträffat kanske två timmar innan den döde kommer till sjukhus. Innan det gått totalt fem timmar kan man ha pratat igenom saken med anhöriga, tagit ut njuren och fått den under kontrollerade förhållanden.

Vi söker nu etiskt tillstånd för att få väcka transplanterade grisar för att se om njuren fungerar även när den opererats in.

Maskinen där njurarna spolas igenom finns i Lund. Anslaget från Lundbergsstiftelsen ska användas för inköp av en likadan till Göteborg.

Letar ämnen för att reglera aktivitet och funktion hos mitokondrier

Claes Gustafsson
CLAES GUSTAFSSON – professor vid Institutionen för biomedicin, Sahlgrenska akademin

Mitokondrier är cellens kraftverk. Utan dem är liv inte möjligt. Cancerceller kräver, med sin höga tillväxttakt ständig tillgång på energi, och därför är fungerande mitokondrier mycket viktiga för dem, liksom att generna för bildning av mitokondrier är ständigt påslagna.

I vanliga celler, däremot, kan mitokondriella gener stängas av i flera veckor utan större problem. Skillnaden i energibehov är en möjlighet för utveckling av ny cancerbehandling.

Claes Gustafsson, professor vid Institutionen för biomedicin, Sahlgrenska akademin, studerar transkription hos mitokondrier, det vill säga avläsning av det genetiska materialet för tillverkning av proteiner. Denna process är nödvändig för mitokondriens funktion och han skulle gärna vilja hitta ämnen som kan slå av och på aktiviteten i dessa.

ETT PROBLEM har varit att det inte funnits någon bra teknik att avbilda så stora proteinkomplex som det handlar om här. Att använda röntgenkristallografi är ofta väldigt svårt och ibland ändrar proteinerna form när de kristalliseras. Det är därför ett komplicerat sätt att studera samspelet mellan olika proteiner. Bättre vore att ha proteinerna i vattenlösning, men då fungerar inte konventionell elektronmikroskopi eftersom det kräver vakuum och då försvinner allt vatten. Nu finns däremot en relativt ny teknik som kringgår problemen; cryo-EM som belönades med Nobelpriset i kemi 2017. Om man fryser ner proverna mycket snabbt, så snabbt att inga kristaller hinner bildas, fungerar elektronmikroskopi, vattnet avdunstar inte och proteinerna behåller sin form. Genom att ta upp till 100 000 bilder på provet och lägga ihop dem till en tredimensionell bild med hjälp av datorkraft kan man se hur molekylerna ser ut och interagerar.

TEKNIKEN FINNS REDAN etablerad vid SciLifeLab i Stockholm, men väntetiderna där är halvårslånga. Genom anslaget från Lundbergsstiftelsen kommer tekniken nu att etableras också i Göteborg.
– Vi har redan ett väldigt fint elektronmikroskop och nu ska vi skaffa apparatur för att också kunna frysa ner proverna på detta sätt. Vi kommer att kunna göra allt förberedande arbete i Göteborg, och sedan bara den sista analysen i Stockholm för att få riktigt hög upplösning. Då kan vi till exempel studera hur ämnen med potential som läkemedel fungerar på molekylär nivå, säger Claes Gustafsson.

Möjliga läkemedel mot cancer testas på effektivare och bättre sätt

Ramin Massoumi
RAMIN MASSOUMI – lektor vid Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet

Vad får en helt vanlig cell att bli en cancercell och vad får den att metastasera? Det undrar Ramin Massoumi, lektor vid Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet. Målet med hans forskning är att få fram nya sätt att behandla cancer, att hitta ämnen som kan hämma cancertillväxt och metastasering.

Steget från grundforskning och in vitro-studier på lab till kliniska tester på människa är dock rätt långt. Det gäller att ha mycket på fötterna när man hävdar att ett ämne verkligen har potential som nytt läkemedel. In vivo-studier på lab, det vill säga djurförsök, är ett sätt att samla bevis och ju fler olika tester man kan göra och ju mer man kan efterlikna verkligheten desto bättre blir bevisen. Det In Vivo Imaging System (IVIS) som ansökan handlar om, är ett sätt att samla ytterligare kliniska bevis, dessutom bättre sådana, menar Ramin Massoumi. Den fungerar som en CT-scan där märkta celler kan följas i ett intakt försöksdjur.
– Vi kan injicera cancerceller som är märkta med ett fluorescerande ämne, se om de växer fast och bildar tumör, och hur de följer blodbanan för att metastasera. Om de gör det kan vi sedan testa olika ämnen som vi tror kan fungera som hämmare. Eftersom cancercellerna fluorescerar kan vi se om tumören blir mindre och om metastasering hämmas. Djuret behöver inte avlivas, utan vi kan följa tumörutveckling och effekt av specifika hämmare i en och samma individ vilket är en stor fördel.

FORSKARGRUPPEN HAR HITTAT ETT ÄMNE som visat sig ha hämmande effekt på melanom. Ämnet hämmar en transkriptionsfaktor som stimulerar celltillväxt och metastasering. Det har testats i flera in vivo-modeller och att testa med hjälp av den nya utrustningen kommer att lägga ytterligare bevis till dem som redan finns. Toxicitetstester är gjorda och visar lovande resultat. Nästa steg är kliniska studier på människa. Hämmaren i fråga fungerar eventuellt också på så kallad trippelnegativ bröstcancer som är en särskilt aggressiv cancerform, och på B-cellslymfom, eftersom den aktuella transkriptionsfaktorn i dessa är särskilt aktiv.
– Om vi hittade ett nytt sätt att behandla trippelnegativ bröstcancer vore det fantastiskt eftersom den är så svårbehandlad. Troligen skulle en sådan hämmare inte fungera för alla med denna cancerform utan sannolikt bara för dem med cancer som har särskilt hög aktivitet hos just den transkriptionsfaktorn.

Färre operationer med möjlighet att avbilda tumörer på plats

Malin Malmsjö
MALIN MALMSJÖ – professor vid Oftalmologi, Lunds universitet

Tumörer på ögonlocket måste opereras bort försiktigt så att inte mer vävnad än nödvändigt tas bort. Efter operationen undersöks det som opererats bort i mikroskop för att se om hela tumören avlägsnats. Om det finns tumörvävnad kvar, måste operationen göras om. I snitt behöver tre operationer göras, men det kan också bli fler.

– Framför allt vid ögonlockskirurgi är varje millimeter värdefull. Ju mindre man behöver ta bort desto lättare blir rekonstruktionen av ögonlocket, säger Malin Malmsjö, professor vid Oftalmologi, Lunds universitet.

Anslaget från Lundbergsstiftelsen ska hon och hennes forskargrupp använda till apparatur för fotoakustisk avbildning. Här kombineras fördelarna med laserbaserad teknik och ultraljudsteknik för att generera en bild som inte bara är anatomisk och funktionell utan även speglar vävnadens molekylära sammansättning. Bilderna är tre-dimensionella och har så hög upplösning att vävnaders struktur och funktion kan studeras på ett bättre sätt än tidigare. När laserljus skickas in i vävnaden sker en termoelastisk expansion, vävnaden blir helt enkelt lite större av energin i laserljuset. När vävnaden expanderar ger den ifrån sig ultraljud som man kan detektera och på det sättet få fram en bild. Eftersom olika molekyler reflekterar laserljus olika får man ett ”fingeravtryck” som är specifikt för en viss typ av vävnad med ett visst molekylinnehåll. Malin Malmsjö vill se skillnad mellan tumörvävnad och frisk vävnad. Att innan operation få
en bild av hur stor en tumör är skulle underlätta planeringen avsevärt, menar hon.
– Tänk om vi kunde hitta en ny teknik för att bestämma tumörutbredningen på ett icke-invasivt sätt innan operation. Det skulle öka säkerheten och spara besvär för patienten och också minska antalet operationer.

FÖR HUDTUMÖRER är alla säkerhetsstudier redan klara, men innan tekniken kan användas vid ögonlocksoperationer finns en del arbete kvar att göra. Ögat är väldigt känsligt för laserljus och man måste veta precis hur djupt ner i vävnaden ljuset når. Utvecklingen av tekniken sker i samarbete med Lunds Tekniska högskola och när arbetet kommit så långt att den kan användas rutinmässigt vid tumöroperationer kommer kliniken att vara världsledande, menar Malin Malmsjö.
– Hittills har fotoakustik främst använts för experimentell forskning på djur. Vi är en av de första grupperna i världen med att utveckla och implementera tekniken i kliniken.

Storskalig kartläggning av genetisk variation ger information om normal blodbildning och blodsjukdomar

Björn Nilsson
BJÖRN NILSSON – docent vid Avdelningen för Hematologi och Transfusionsmedicin, Lunds universitet

Björn Nilsson, docent vid Avdelningen för Hematologi och Transfusionsmedicin, Lunds universitet, är intresserad av blodbildningens
genetik, både den som styr blodcellers fysiologi och den som påverkar risken för olika blodsjukdomar. I ett stort projekt som spänner över fem år ska han och hans kollegor ta sig an området på ett lite annorlunda sätt.

Det vanliga är att studera reglering av blodcellsbildning i in vitro-modeller eller genom att introducera konstgjorda genetiska förändringar i möss.
– Det vi vill göra är istället att använda oss av den genetiska variation som förekommer naturligt för att få ledtrådar till hur blodcellsbildning regleras och på så sätt pussla ihop genetiken med funktionen.

DET FINNS HELT NATURLIGT stor variation mellan olika människors DNA-sekvens. De flesta variationer spelar antagligen ingen roll, men vissa kan säkert göra det, och till exempel öka risken för sjukdom. Det Björn Nilsson och hans kollegor ska göra är att leta efter genetiska variationer i blodceller hos ett stort antal människor och sedan förhoppningsvis kunna koppla specifika genförändringar antingen till variationer i grundfysiologin eller till utveckling av sjukdom, till exempel leukemi.
Liknande studier i mindre skala har gjorts tidigare men de har i princip inte gett något.
– Eftersom bruset är så stort krävs storskalighet och hög upplösning för att hitta något av värde. Vi kommer att analysera åtskilliga tusen blodprover och dela upp blodcellerna i olika celltyper så noggrant som möjligt. Vi vill hitta genförändringar som leder till sjukdom, men vi vill hitta dem innan personen blivit sjuk. Vi vill förstå vad de olika genvarianterna gör i systemet.

PROVERNA TAS från blodgivare som redan finns i sjukvårdens system, och från navelsträngsblod som ändå samlas in. Fördelen med navelsträngsblod är att det innehåller blodstamceller som också är väldigt intressanta att studera. För att få tag i blodstamceller från vuxna krävs benmärgsprover och sådana är inte lätta att få tag i, i den mängd som krävs. För att analysera alla prover behöver institutionens kapacitet vad gäller flödescytometri öka, och det är vad anslaget från Lundbergsstiftelsen ska användas till.

Utforskar stegen som gör blodceller till leukemiceller

David Bryder
DAVID BRYDER – professor vid Avdelningen för mikrobiologi och immunologi, Sahlgrenska akademin

Cancer uppstår inte av en enda förändring i en cell. Det måste ske en rad händelser som omvandlar den till en cancercell. David Bryder, professor vid Avdelningen för mikrobiologi och immunologi, Sahlgrenska akademin intresserar sig för vad som händer efter det att en mutation i cellens arvsmassa har fått den att ta det första steget.

Från början handlade hans forskning om blodbildande celler i allmänhet, nu handlar den huvudsakligen om leukemi där just de blodbildande cellerna i något stadium har omvandlats till cancerceller. Hans forskargrupp har en musmodell där de kan styra aktiviteten hos en leukemigen som är inblandad i en aggressiv form av leukemi hos människa.
– Genom att mata mössen med ett antibiotikaliknande ämne kan vi aktivera genen som då gör att cellerna börjar dela sig ohämmat, men cancerceller blir de inte bara av detta. De blir en sorts pre-leukemiceller.

DET MÅSTE TILL NÅGOT MER, men vad, det vet forskarna inte. Det kan röra sig om mutationer, något som har med immunsystemet att göra, eller något helt annat. Efter en tid, olika lång för olika individer, utvecklar dock mössen leukemi, och David Bryder undersöker vad som är skillnaden mellan en cell i det stadiet jämfört med ursprungscellen. Han har upptäckt förändringar i några gener. Några av dem är precis de samma som är förändrade hos leukemiceller hos människa.
– Detta visar att vår modell verkligen har ett värde, eftersom man måste fråga sig hur väl en musmodell egentligen korrelerar med människa, säger David Bryder.

DET SOM MUSMODELLEN kan användas till är att titta på hur leukemi initieras.
– Vi kan slå på första steget och sedan studera vad som händer på vägen mot utvecklad leukemi. Detta kan man aldrig göra i en patient. Hos leukemipatienter har ju allting redan hänt och det är svårt att klura ut i vilken ordning saker och ting har skett.

För anslaget ska en avancerad flödescytometer införskaffas. Den sorterar celler väldigt snabbt vilket gör det lättare att hitta sällsynta celler. Dessutom sorterar den med avseende på så mycket som 20 parametrar vilket gör det möjligt att studera många celltyper samtidigt och det är bra när man har begränsad tillgång på material.

Biomarkörer och information om benstruktur ger hopp om förfinad osteoporosbehandling

Claes Ohlsson
CLAES OHLSSON – professor vid Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin

Med en befolkning som blir allt äldre kommer antalet osteoporosrelaterade frakturer sannolikt att öka. I Sverige är kostnaden för dessa redan uppe i 6 miljarder kronor per år. För att minska risken att drabbas kan man se till att röra på sig så att man belastar skelettet, behåller muskelmassa och förbättrar balans. Sin genetiska bakgrund får man däremot leva med och den har stor påverkan på den benstyrka man begåvats med.

Claes Ohlsson, professor vid Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, studerar olika gener som påverkar benstyrka och risken för frakturer.
– Det är flera gener och olika mekanismer som styr. Osteoporos är inte en sjukdom, utan är olika för olika personer. Kunskapen om detta öppnar för utveckling av individbaserad antifrakturbehandling, säger han.

DET VANLIGA SÄTTET att undersöka patienters risk att drabbas av frakturer är att använda en så kallad DEXA. Man får då ett generellt mått på benets mineraltäthet. Däremot får man ingen information om hur benet är uppbyggt i detalj. Claes Ohlsson och hans kollegor har visat att en stor del av benstyrkan bestäms av hur tjockt det kompakta kortikala benet är. Sannolikt spelar också dess porositet roll. De vill nu se om man bättre kan förutspå frakturrisk om man undersöker även dessa parametrar med hjälp av högupplöst datortomografi.

ATT LETA RISKMARKÖRER för frakturer är ett annat sätt att förutse en persons frakturrisk. Forskargruppen har tidigare visat att ett protein, WNT16, ökar det kortikala benets tjocklek vilket i sin tur minskar risken för frakturer (beskrivet i Lundbergsstiftelsens årsskrift 2014). Nu har de nyligen identifierat ett enzym, NOTUM, som har motsatt effekt, alltså att minska den kortikala bentjockleken och de tror att detta sker genom att enzymet hämmar WNT16. Deras hypotes är att en hög koncentration av NOTUM kan vara en biomarkör för framtida frakturrisk. Om deras hypotes stämmer skulle ett möjligt framtida läkemedel mot osteoporos kunna vara ett ämne som hämmar NOTUM.

Forskarna ska nu med hjälp av cellodling och transgena möss med eller utan generna för WNT16 respektive NOTUM ta reda på mer om hur dessa påverkar skelettet. Anslaget från Lundbergsstiftelsen kommer användas för inköp av modern röntgenbaserad utrustning där skelettets olika delar hos mössen kan studeras i detalj.

Nytt sätt att röntga är skonsammare för patienten och ger större chans för lyckade ledbyten

Henrik Malchau
HENRIK MALCHAU – professor vid Avdelningen för ortopedi, Sahlgrenska akademin

Eftersom människor är tredimensionella varelser och vanliga röntgenundersökningar bara ger tvådimensionella bilder, är informationen lite knapphändig när man till exempel vill se hur en led verkligen ser ut.

Om man gör datortomografi får man i och för sig en tredimensionell bild, men denna teknik är dyr, tar tid och utsätter patienten för rätt stor stråldos.
– I Sverige görs 35 000 knä- och höftledsoperationer varje år och att låta alla dessa patienter genomgå datortomografi skulle sjukvården inte klara, säger Henrik Malchau, professor vid Avdelningen för ortopedi, Sahlgrenska akademin.

SNART KOMMER dock en ny typ av utrustning för att avbilda skelett att finnas på ortopedkliniken i Mölndal, en så kallad EOS. Till skillnad från vid datortomografi, står patienten upp i en EOS. Det är en stor fördel, menar Henrik Malchau, eftersom man då ser hur skelettet ser ut vid belastning vilket gör att man kan upptäcka eventuella vinkelfelställningar. En annan stor fördel är att stråldosen är mindre än en fjärdedel jämfört med vid konventionell röntgenundersökning. Detta är viktigt, kanske särskilt för barn med ryggradsdeformiteter, framförallt skolios, som måste röntgas många gånger medan man håller tillståndet under uppsikt.

MED HJÄLP AV den nya avbildningstekniken hoppas Henrik Malchau på minskad spridning i resultaten vid knä- och höftledsoperationer.
– Om det nu är 80 procent av patienterna som får jättebra operationsresultat, 15 procent mindre bra och
5 procent dåligt, så tror jag att vi med hjälp av tredimensionella bilder före operation kan åstadkomma ett riktigt bra resultat för 95 procent av patienterna, ett mindre bra för 5 procent, och inga riktigt dåliga resultat alls.

Östrogen ger inte alltid ökad bentäthet. Var dess effekt utövas spelar stor roll.

Marie Lagerquist
MARIE LAGERQUIST – lektor vid Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin

Efter klimakteriet, när östrogennivåerna sjunkit, är kvinnor särskilt utsatta för benskörhet. Så stor andel som hälften av postmenopausala kvinnor råkar ut för frakturer av denna anledning. Att behandla med östrogen har i och för sig god effekt på skelett men innebär också ökad risk för cancer och blodpropp. Därför är detta ingen lämplig behandling.

Hemligheten med att hitta ett läkemedel mot osteoporos som inbegriper östrogensignalering, handlar troligen om att kunna påverka vissa organ och olika typer av östrogenreceptorer tillräckligt specifikt.

Traditionellt har östrogen tilsammans med sin receptor ansetts förmedla effekt genom att i cellkärnan påverka DNA och uttrycket av gener. Nu har forskarna upptäckt att östrogen använder sig av ytterligare en signalväg; via receptorer i cellmembranet. Därifrån förs signalen vidare in i cellen som kan svara antingen med förändrat genuttryck eller med mer direkta effekter som till exempel förändrat kalciumflöde in eller ut ur cellen.

Marie Lagerquist, lektor vid Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, visade nyligen att dessa membranbundna receptorer, trots att de bara utgör cirka fem procent av den totala mängden östrogenreceptorer, ändå står för 50 procent av östrogenets effekt på ben. Dessa receptorer är alltså högintressanta för att hitta nya behandlingsvägar för osteoporos.

ETT HETT ÄMNE bland Marie Lagerquists kollegor världen över är att nervsignalering i hjärnan har visats påverka benmassa. Precis hur detta sker är inte klart. Däremot har Marie Lagerqvist visat att när man förhindrar östrogensignalering i hjärnan så ökar bentätheten hos möss. Här har alltså östrogen helt motsatt effekt än via receptorerna på benvävnad.
– Vi tror att receptorerna i hjärnan är av den membranbundna typen men vi vet inte. Med hjälp av en musmodell där man kan stänga av och sätta på denna typ av receptor vid olika tidpunkter i musens utveckling vill vi karaktärisera de centrala östrogenreceptorerna och även försöka hitta ämnen som specifikt blockerar just dessa.

För anslaget ska ett avancerat ljusmikroskop köpas in.

Medicinhistoriska filmer räddas för framtiden i Grängesbergs gruva

Mats Jönsson
MATS JÖNSSON – professor vid Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet

Att bevara film för eftervärlden har tidigare varit förbehållet spelfilm. Det finns dock ett stort värdefullt material av annan typ av film: journal-, undervisnings-, reklam- och dokumentärfilm till exempel. Detta riskerar nu att förstöras om inget görs.

I ett projekt där Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet, Medicinhistoriska museet i Göteborg och Kungliga biblioteket i Stockholm samarbetar, ska samlingarna av medicinhistorisk film inventeras, registreras och digitaliseras. Sedan ska originalen räddas genom att förvaras på rätt sätt. Det innebär att de ska frysas ner och förvaras i vacuum i Grängesbergs gruvområde där Kungliga biblioteket har en filial.
– De medicinska filmerna utgör ett kulturhistoriskt och medicinhistoriskt mycket värdefullt material. De visar inte bara hur banbrytande operationer gick till utan säger också mycket om relationen mellan vårdapparaten och den enskilde patienten. Man har idag en helt annan relation till sin läkare än för till exempel 20 år sedan och sådant syns i filmerna. Man kan utläsa mycket ur vad som hänt med medicinen parallellt med samhällsutvecklingen, säger Mats Jönsson, professor vid Institutionen för kulturvetenskaper.

I PROJEKTET INGÅR en del detektivarbete också. Forskarna ska försöka ta reda på vem som filmade, var det gjordes och i vilket syfte, samt om det finns några journalanteckningar eller annan skriftlig information. En databas ska byggas upp där filmerna och deras metadata ska gå att hitta.
– Tanken är att det ska bli lättare att få tillgång till materialet via nätet. Det finns dock en hel del etiska frågor som måste behandlas för att ta reda på hur materialet kan användas eftersom det kan finnas anhöriga till patienterna i materialet som fortfarande är i livet.

Även om digitaltekniken förändras hela tiden, menar Mats Jönsson att det blivit allt lättare att formatera om material i nya digitala format om det skulle behövas. Dessutom är ju originalen räddade och finns kvar.