Göran Stenman

Göran Stenman, professor i patologi vid Sahlgrenska akademin. Han är föreståndare för nybildade Sahlgrenska Cancer Center, där Lundberg Laboratory for Cancer Research ingår.


Femton forskargrupper med ett hundratal cancerforskare håller på att flytta in hela eller delar av sin verksamhet i ett om- och tillbyggt hus på Medicinareberget i Göteborg. Utan pengarna från Lundbergs forskningsstiftelse hade vi inte kunnat åstadkomma det vi gör, slår professor Göran Stenman fast.

Tidigare har cancerforskarna varit spridda på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Medicinareberget. Vinsten med det nya centret är att de kan skapa en kreativ forskarmiljö med kompetenser inom ett tiotal cancerfält. Ledande forskare och unga doktorander och postdocs sitter tillsammans och kan samsas om utrustningen som inryms på fem våningsplan.

— När vi nu för samman cancerforskningen och kan arbeta tillsammans i välutrustade laboratorier hoppas vi på synergieffekter. Det är också nödvändigt att vi samlar krafterna för att kunna driva internationellt konkurrenskraftig forskning i Göteborg, säger Göran Stenman och börjar med en snabbtur runt två av våningsplanen.

Labben är många, några väldigt rymliga och inredda med avancerad apparatur och mängder av mikroskop. Just denna dag är det däremot ganska folktomt, de flesta forskarna är på ett seminarium.
— Genom att ta bort väggar suddar vi ut fysiska gränser mellan våra grupper. Här i vårt största labb tvingas vi att dela på utrustning och utrymme, det tror jag är positivt. En bra miljö påverkar oss — och våra forskningsresultat.
De tre miljoner som Göran Stenmans forskarlag fick i anslag 2010 av Lundbergs forskningsstiftelse blir ett bidrag till alla i hundramannateamet, i form av molekylärgenetisk utrustning och ytterligare ett mikroskop.
All utrustning som köpts tidigare år för miljonanslag från stiftelsen har redan flyttats till huset på Medicinaregatan, som är en del av Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. Till hösten räknar Göran med att alla forskarlag har flyttat in och då blir det invigningsfest.

Göran Stenmans egen forskning handlar om att hitta nya cancergener, så kallade fusionsonkogener som bara förekommer i cancerceller. Man vet sedan 1990-talet att de ligger bakom uppkomsten av tumörer. Närmare 400 fusionsonkogener är kända idag och han har spårat ett drygt tiotal av dessa.
— Jag har hittat dem i tumörer i bröst, hals, huvud, hud och mjukdelar. För fjorton år sedan fick han och kollegan Ulf Smith Lundbergmedaljen av stiftelsen för sina rön om nyupptäckta cancergener, publicerade i Nature 1997.
— Vi letar fortfarande efter nya fusionsonkogener. Det finns en massa kombinationer i en tumör då de uppstår genom att delar av två gener slås samman till en helt ny gen. Intressant är att de sammanslagna generna ofta är specifika för en viss typ av tumör. De kan därför användas som biomarkörer för diagnostik, prognostik och utveckling av ny cancerbehandling som till exempel genen MYB-NFIB som vi nyss har hittat, berättar Göran Stenman när han slagit sig ner i sitt rum på femte våningen.

Rummet har en glasvägg med skjutdörr mot korridoren, liksom alla rum i huset, vilket bidrar till känslan av öppenhet och gemenskap. Samtliga skrubbar är bortbyggda.

Hans forskning har förstås fått stå tillbaka en smula under detta intensiva flyttår, med alla beslut som måste tas av honom som forskarhusets föreståndare.

Göran började jobba som forskare och oralpatolog 1977, tog sin medicine doktorsexamen sex år senare och är professor i både medicinsk genetik och patologi. Han tröttnar aldrig på sitt forskningsområde.
— Patologi är ett spännande fält som innefattar det mesta. Jag gillar att kombinera klinikjobb med forskning inom ett så viktigt område. Idag botas drygt hälften av cancerfallen. Förhoppningsvis kan vi behandla och bota ännu fler om tjugo år. Men jag tror inte på det ultimata genombrottet som löser gåtan. Det finns så många orsaker till cancer.

Även om det inte går att bota de svåra fallen tror han att forskningsrönen ska bidra till att fler kan få behandling och leva ett hyggligt liv med sin tumörsjukdom, likväl som en diabetiker och andra med kroniska sjukdomar gör idag.